Knäsmärta

Symtomen vid knäsmärta beror på den bakomliggande orsaken. Smärtan kan kännas på knäts framsida, baksida, sidor eller djupt inne i leden. Ofta är smärtan förenad med svullnad, stelhet, rörelseinskränkning eller knäppningar i knät. Belastning, trappgång, knäböj eller att sitta länge kan förvärra smärtan. Ibland kan knät vika sig eller kännas instabilt.

Det är bra att söka vård om knät är svullet, varmt, mycket smärtsamt eller om det känns låst, instabilt eller har begränsad rörlighet. Efter en olycka behövs undersökning om knät inte bär vikt, om det är deformerat eller om smärtan inte lindras inom några dagar. Långvarig smärta som varar över 2–3 veckor, eller smärta som stör normal rörelse, är också goda skäl att söka vård.

Förekomst

Knäsmärta är vanligt i alla åldrar, men orsakerna varierar beroende på ålder och aktivitetsnivå. Hos yngre beror det ofta på idrottsskador eller belastningsrelaterade orsaker, medan artros är en vanlig orsak hos äldre. De flesta lindriga knäbesvär läker av sig själva på några veckor med vila och rätt typ av avlastning. Vid långvariga smärttillstånd kan symtomen variera, men genom motion, muskelstyrka och viktkontroll kan knäts funktion ofta förbättras avsevärt.

Egenvårdsanvisningar

Vid lindriga knäbesvär hjälper vila, minskad belastning och kyla att lindra smärta och svullnad. Knät bör dock röra på sig lätt, eftersom total orörlighet gör leden stel. Antiinflammatoriska läkemedel, såsom ibuprofen, kan användas enligt anvisningarna för att lindra smärta och inflammation. Viktkontroll är viktigt, eftersom extra vikt ökar belastningen på knäna. Även lämpliga skor och mjuka underlag främjar knänas välmående.

Behandlingsalternativ

Knäsmärta behandlas utifrån orsaken. Vid akuta skador kan behandlingen innefatta kyla, förband, vila och vid behov fysioterapi. Vid ledbands- och meniskskador kan läkaren ordinera magnetkameraundersökning och vid behov låta en ortoped bedöma eventuell kirurgisk behandling. Smärta orsakad av artros behandlas i första hand med motion, viktkontroll och fysioterapi. Som läkemedel kan antiinflammatoriska medel användas eller vid behov injektionsbehandlingar i leden, såsom kortison eller hyaluronsyra. Kirurgi övervägs om konservativ behandling inte räcker till och smärtan eller funktionsnedsättningen är betydande.

‍