Gallstenar är hårda ansamlingar som bildas i gallblåsan av ämnen i gallan, såsom kolesterol. När gallans sammansättning förändras eller gallblåsan inte töms ordentligt kan ämnena kristallisera sig och bilda stenar. Gallstenar kan vara allt från sandkornsstora till flera centimeter stora. Alla gallstenar ger inte symtom, men ibland kan de blockera gallgången och orsaka smärta eller inflammation.
Eller per telefon
Fiskehamnen
050 410 8629Östra centrum
050 413 5576Soukka
050 344 0000Dickursby
050 479 7800Alberga
050 409 1801Gallstenar ger inte alltid symtom, men besvär kan uppstå om en sten blockerar gallgången eller irriterar gallblåsan. Typiska symtom är kraftig, plötslig smärta i övre delen av buken, särskilt på höger sida under revbenen, illamående och kräkningar, samt uppblåsthet eller obehag i magen, särskilt efter en fet måltid.
Gallstenar är relativt vanliga. Uppskattningsvis 10–20 % av alla vuxna får gallsten någon gång under livet, men för de flesta är de symtomfria. Om gallsten orsakar symtom kan smärtanfallen återkomma. Ibland kan en gallsten orsaka inflammation i gallblåsan eller stopp i gallgången, vilket kräver läkarvård.
Om gallstenar orsakar lindriga symtom kan besvären ibland lindras genom att undvika feta och tunga måltider som kan utlösa smärtanfall. Vid behov kan vanliga smärtstillande läkemedel användas enligt läkares anvisningar.
Du bör söka vård om smärtan i övre delen av buken är kraftig eller återkommande, om den varar i flera timmar eller om den åtföljs av feber, illamående eller kräkningar. Även gulfärgning av hud eller ögonvitor, mörk urin eller ljus avföring kan tyda på stopp i gallvägarna och kräver en läkarbedömning. Vid plötslig, mycket svår buksmärta bör du söka akutvård.
Om gallstenar inte ger symtom behövs oftast ingen behandling. Den vanligaste behandlingen för symtomgivande gallsten är operation där gallblåsan tas bort. Ingreppet görs vanligtvis med titthålskirurgi. I sällsynta fall kan stenar behandlas med läkemedel eller avlägsnas från gallvägarna via endoskopi. Behandlingsmetoden väljs utifrån symtom, stenarnas placering och patientens tillstånd